Vår femveckors.

Jag ropade väl hej lite väl tidigt när jag sa att magen på den lilla mådde bättre i magtrakten. För nej, de sista två dagarna har inte varit någon höjdare. Ont, gnäll och ledsen bebis gillas inte alls. Framförallt kan jag inte låta bli att oroa mig lite för att det ska eskalera ytterligare med magknipen. Men vi jobbar på, det ska bli bättre. Hon sover väldigt oroligt just nu, kan inte läggas ner utan att vakna och är allmänt missnöjd med livet. Det i sin tur kan såklart ha att göra med att stackarn är rejält förkyld, eller helt enkelt att hon ska igenom den där utvecklingsfasen.

Skönaste lilla fröken buttersork. 

Fem veckor gammal väntar vi fortfarande på det där första riktiga leendet. Hennes mormor påstår att hon lett åt henne, men jag tror det var mer önsketänkande eftersom ingen andra fått några tendenser till samma sak. Men det ser jag riktigt fram emot. I övrigt älskar jag att hennes dubbelhaka är större än hennes riktiga. Min lilla tjocksmock.