Fredag och en ny bebis i världen.

Igår hade jag verkligen alla intentioner av att gå och sova tidigt. För det behövde jag. Men när den stora dottern inte somnar förrän 22.30 och jag hela dagen suktat efter min semla i kylen var det ju ingen tidig kväll på långa vägar. Sen befann sig ju även min bloggande-lika-gravida-med-BF-4-dagar-före-mig på BB Stockholm för förlossning, nyfikna jag var ju tvungen att hålla koll på utvecklingen.

Stort GRATTIS Karin till den (stora) lilla killen! 

Idag är det fredag, favoritdagen nummer ett. Ikväll får vi middagsbesök, så senare ska jag hinna med att dels sova ikapp lite och även baka köttfärspaj. Tänkte nämligen vara smart och för en gångs skull förbereda lite. Både så att vi har mat ikväll, men även för besök som förhoppningsvis dyker upp imorgon. Om inte annat får vi bjuda på det en annan dag, eller äta upp själva. Hemhandlat är det ju redan, så tillagas ska det!

Dessa härliga blommor dök upp här vid dörren för några dagar sen från mitt jobb. Helt underbara, det innebär att vi för tillfället faktiskt har levande växter hemma. I några dagar till. Jag och mina bruna fingrar. 

Tröttmössan aka mamman.

Så var det nog ändå bara trötthet jag led av, för efter en 2½ timmes sovpaus på förmiddagen vaknade jag mycket piggare. Så pass pigg att jag tyckte att det var riktigt härligt att komma iväg på egen hand och storhandla. Och gissa om jag handlade. Listan var lång, någorlunda genomtänkt (hoppas jag) och när man inte har någon brådska, inget barn att underhålla och bara har sig själv att sköta så är det riktigt avkopplande att handla. Och det gick ingen nöd på pappan som skötte markarbetet heller eftersom båda barnen lyckades sova sig igenom hela min utflykt. 

Men visst är man trött. Nätterna blir ju upphackade när de är så här små hur man än vrider och vänder på det. Lägg till att jag aldrig kommer i säng i tid, att Lilla A vaknar tidigt på morgonen och att jag har enormt svårt att somna om på nätterna efter amning och blöjbyten. Framöver hoppas jag att vi kommer i lite bättre rutin med förskola åt A, därmed tidigare kvällar för både henne och mig. Den här minsta har ju sin egen dygnsrytm just nu, den kan vi inte göra mycket åt – men vi hoppas på att det vänder sig rätt även där inom kort. Och gärna att hon passar på att äta dagtid och inte på nätterna. Men det är i framtiden.

När började era nätter att ordna upp sig? 

Dagens nöje.

Igår ägnade jag mig åt matplanering igen. Förra månaden var vi och småhandlade varenda dag. Sånt syns rätt väl när man numera har ett konto hos mataffären.

Och jag undrar vad sjutton vi behövde? 

Så nu får jag försöka att tänka lite längre, för uppenbarligen måste jag ju ha missat en del viktiga moment i handlingen eftersom vi behövt kompletter vareviga dag. Och lite godis på det säkerligen (inte så lite heller). Dricka. Snacks. Onyttigheter. Varför hamnar det alltid lite extra i korgen när man handlar spontant? Halva problemet är nog just att affären ligger för nära. Man har vägarna förbi. Måste börja glömma plånboken hemma hela tiden när jag går ut.

Och just ja – så fort jag fått ihop en inköpslista ska jag åka och handla. Själv. Det är lyx mina vänner!

Fast något som inte är lyx idag är mitt mående. Småungarnas förkylning verkar ha hoppat över och satt sig på mig, jag fryser så jag fryser och har ont i hela kroppen. Funderar på om det även kanske är en släng av mjölkstockning på samma gång, eller så bråkar bara kroppen med mig. Kan ju faktiskt vara tröttheten som sätter sina spår med. Och jag behöver väl inte säga att jag riktigt längtar tills jag får ta mina varma bad igen.

Snälla mormor?

Det tar ju emot att sätta saxen i hår. Allra mest att behöva sätta saxen i sin egna dotters hår, för jag längtar ju efter att håret ska växa. Men det här går ju inte längre. Trollhåret har fått vara utsläppt nu i några veckor och jag klarar inte av hur det ser ut, för spret och tunna stripor är bland det värsta jag vet. Inte snyggt och ser så ovårdat ut. Just sista punkten kan jag väl såklart ha överseende med när det gäller en 2-åring som får tråckla på och av en mössa X antal gånger per dag, men när hårkvalitén i övrigt också är usel går det bara inte längre. Det måste snyggas till.

Så snälla mormorn? 

Ensamtid.

Dagarna verkligen bara springer ifrån en när man går hemma. För det är ju just vad man gör, går hemma. Idag hade jag tänkt mig att ta en rejäl promenad igen, men den lilla har inte ens behagat att vakna för dagen än (som om hon är vaken speciellt mycket alls då) och jag har inte hjärta att väcka henne i onödan just nu. Det sägs ju att de växer när de sover, så det är bäst att hon får växa på sig massor. Och så snöar det på snedden ute också – mindre lockande.

Däremot har E tagit med sig den lite större tjejen för att åka in till hans jobb en sväng och hämta upp lite saker. Spännande utflykt det för henne med både buss och tunnelbana. Att de dessutom skulle gå in på Åhléns och köpa Hitta Nemo på DVD var nog höjdpunkten, för den försvann i samband med att gamla datorn kraschade.

Själv ska jag väl ta tag i en shoppinglista för nu ekar förråden tomt på både det ena och det andra, så en shoppingtur till ICA Maxi är helt klart behövligt. Bara hålla tummarna för att det finns några kronor kvar på kontot där. Och så måste jag tvätta. Bebisar innebär massvis med tvätt. Dumma blöjor att inte hålla tätt! 

Den godissugna hurtbullemorsan.

Vet ni vad jag har gjort idag? 

Jag har varit hurtbulle. Tagit en promenad på en hel timme i någorlunda vettigt tempo. Sen att vi stannade och åt korv med pommes längs vägen var kanske mindre genomtänkt ur ett nyttoperspektiv, men jag har inte hunnit börja bry mig än. Och i min skalle får jag göda magen i alla fall till det var tänkt vara förlossning på gång.

Om bara vädret håller sig stabilt och överkomligt måste jag göra promenaden till en daglig rutin. Frisk luft är inte bara nyttigt för mig, det är nödvändigt för små bebisar också. Speciellt den här stackars bebisen med täppt näsa. Tycker ju att storasysterns förkylning gott kunde hållt sig undan.

De små sover nu (ja lillasystern har ju då inte varit riktigt vaken sen i eftermiddags då förutom mat och blöjbyten) och jag funderar på att titta på gårdagens avsnitt av Mammor och Minimodeller. Kan bara inte låta bli. 

Tisdagen för en vecka sen.

Så har det gått en hel vecka sen den där morgonen när jag vaknade och faktiskt inte fattade speciellt mycket. För varför skulle jag få idiotiska sammandragningar och förvärkar just den dagen som jag bestämt mig för att sova ut på riktigt för? Jag var lite lagom irriterad när jag värmde min vetekudde, stoppade i mig några alvedon och skyndade mig i säng igen. Och genom hela förmiddagen skrattade jag åt tanken att det skulle vara dags, för min kropp är ju helt enormt duktig på att spela en ett spratt.

Bara det faktum att jag 5 minuter innan jag ringde till förlossningen för rådgivning hade skickat iväg E för att hämta upp dottern på förskolan säger väl att jag inte hade en aning om att det var på gång. Så mycket för att man ”vet” hur det känns. Ibland kommer det bara så plötsligt att man inte alls vet. Och jag hade ju ställt in mig på februari, inte mitten av januari. 

Idag är jag såklart helt överlycklig att vara en mage mindre – även om jag redan saknar den. Dessutom har jag världens finaste lilla tös som ligger här bredvid och snusar. Pappan och den lite större modellen på dotter har åkt iväg till badhuset för att göra av med lite energi tillsammans. Nästa gång ska jag följa med och få åka vattenrutschkanor – jag längtar!

Hörselscreening och BVC-hembesök.

Idag har vi klarat av vårt sista återbesök på SöS för att få ett godkänt papper att den minstas hörsel är okej. Och det är sällan jag berömmer sjukvården och systemet – men att ha drop-in för hörselscreening är ju briljant. I alla fall när man inte ens behöver sätta sig ner i väntrummet utan bara traskar raka vägen in i mottagningsrummet och lämnar platsen med det magiska pappret bara några minuter senare. Ovärderligt till tusen när man har en 2,5 åring med sig som verkligen såg fram emot hennes utlovade glass. För så jäkla skoj är det ju inte att åka till sjukhuset. Igen.

Efter grovstädning av lägenheten (varför blir det alltid stökigare när man är hemma?!) med snabb dammsugning och undanplockning dök vår pratglada BVC tant upp i dörren. Rundtur fick hon av bästa storasystern som såklart skulle visa både hennes och lillasysters saker. Den ungen kan då redan konsten att prata öronen av folk. Besöket var såklart positivt, vi har en återbesökstid på BVC i nästa vecka för mätning och vägning.

Födelsevikten låg på 2925 gram, i fredags på återbesöket på BB mottagningen hade liten gått ner till 2825 gram. Idag var vi upp och passerade den magiska gränsen med 3040 gram.

Och 215 gram upp på 3 dagar tyder på att det är grädde i den här mjölkproduktionen igen. 

Jag vet att jag behöver titta på uppdatering av bloggen på både ett och annat sätt, men jag funderar lite på att flytta ut den på egen domän istället och behöver lite tid på mig för att förstå både en och fyrtioelva saker innan det blir aktuellt. Tills dess får ni stå ut med det nuvarande formatet. Man ska ju ha tid för saker också tydligen! 

Den nya overallen.

Nog för att jag redan är trött på vitt, vitt, vitt – men på Lindex i Orminge är urvalet så begränsat att jag har lust att bojkotta affären bara för att. Men en overall behövdes eftersom det var fullkomligt omöjligt att få ut armarna i den större modellen. För inomhus tänkte vi ju inte bosätta oss tills dess hon växer i storleken över.

249:- på Lindex.se

Så vitt it is.

Och den lite större blev inte heller utan. Hon fick välja några par med trosor och utökade sin vantkavalkad med ytterligare ett par. 

Mot morgondagen.

Vi varvar ner kvällen tidigt ikväll, försöker i alla fall. Efter en riktigt slapp och rätt härlig söndag ser vi fram emot en måndag, en vardag men med lyxen att ha en föräldraledig pappa hemma. Sova inatt kan vi behöva, för morgondagen är fullspäckad med hörseltest på SöS och senare hembesök från BVC.

Kanske håller vintern i sig och vi hinner med en sväng ute i snön också. Om min icke-önskade Dolly Parton situation kan ta och lugna ner sig lite så pass att jag kommer ner i en BH blir det nog även en riktig premiärpromenad. Det vill säga, en sån med lite takt under fötterna och som håller i sig längre än bara till bilen.

Men nu – mot sängen och en film på kvällskvisten!